Bah, humbug!

Igår blev jag tvungen att genomlida de värsta 30 minuterna av mitt filmliv. Jag har sett The Killing Room som är en av de sämsta filmerna någonsin, men den var ändå bättre än Where the Wild Things Are. Så mitt tips är alltså: Se INTE den här filmen. Speciellt inte om du älskade boken som barn. Jag hade aldrig hört talas om de här luddiga freaken innan igår och jag önskar fortfarande att jag inte hade det. Huvudkaraktären är en fruktansvärt korkad och irriterande unge med det värsta fallet av damp som någonsin skådats. Eller njae, kanske inte damp. Jag har hört att folk med damp bara är arga ibland, den här jäveln är ju konstant dum i huvudet bara. Skådespelaren borde lyssnat på Robert Downey Jr i filmen Tropic Thunder: "You never go full retard". Efter 30 minuter alltså, ungefär när de hittar de gigantiska djuren som blir arga för att ungjäveln har sönder ett av deras hus medan de inte bryr sig om när någon annan gör det så fick jag nog och sade åt mina besökare att det fick lov att vara slut där. Istället satte vi igång Street Fighter, och det behövdes lite dubbad Jean-Claude van Damme i högform för att tvätta bort smutskänslan och skammen.

Så mitt betyg till Where the Wild Things Are är en klar femma. Så många meter kommer jag slänga den kastspya jag utan tvekan kommer att få upp utifall jag måste se skiten igen. Det bästa med filmen var att slå av den och se Street Fighter...