Dagens Ord: Bragd
Står här vid en datormodul på Landvetter flygplats och täntke snabblogga lite om dagens ord: Bragd. En bragd brukade betyda ett hjältedåd, någon som trotsat alla odds och vunnit en stor seger fast ingen någonsin trodde det var möjligt. En såkallad "under dog" som tog sig an en stormakt och stod segrande, alternativt en stor vinnare som bröt barriärerna för hur mycket man kunde vinna överhuvudtaget. Finnarna i vinterkriget utförde en bragd. Miracle on Ice var en bragd. Björn borg som vann Wimbeldon 5 gånger i rad med det motståndet, det var en bragd det. Det är vad ordet brukade stå för. Idag betyder det oftast att en svensk person vinner någonting, eller ibland inte ens det.
Junior-VM
Mellandagarnas höjdpunkt är äntligen här igen, junior-vm i hockey. I år är det i Ottawa i Kanada. Även ifjol var det i Kanada, vilket är lite underligt. Vi kan ju få det överstökat redan här: Kanada kommer vinna. Man kan hoppas att Sverige har en chans, man kan önska och vilja att Sverige har en chans, men Kanada kommer att vinna. Det är nästan en naturlag att spelas det hockey i Kanada, då vinner Kanada. Både vuxna och juniorer är vana att ta för sig och de bufflar sig fram genom hockeyvärlden genom att fuska om det går och inte ta någon som helst hänsyn till andra. Anledningen till att det går är ju också för att alla andra lag tillåter dem. Här är ett exemepel:
VM i Ryssland. Sverige är gruppsegrare och när det är dags för att byta arena ska de få välja omklädningsrum först. De tar det största som finns med på planlösningen och flyttar in sina saker. När Kanada sedan kommer till nya arenan så går de fram till en dörr där det sitter en skylt som det står något ryskt på, river ner skylten och så finns det en kanadensisk flagga därunder. Då har de fått ett ännu större och bättre omklädningsrum och så har de kryssat över det på planlösningen över byggnaden så att ingen annan skulle se det. Åtgärder tagna? Inga.
Om det är så i Ryssland kan man ju föreställa sig hur det är i Kanada. I fjol körde kanadensare över Sveriges målvakt Markström två gånger. De var på honom flera gånger, men två var det rent brutala. Ena gången var han inte ens i närheten av pucken utan skulle åka till båset under en avvaktande utvisning. Victor Hedman markerade mot en kanadensare ena gången, men andra gången var det väldigt tamt agerande av svenskarna. Det påminde om när Foppa blev brutalt överkörd under en VM-final och svenskarna bara stod och tittade på. Det är inte helt ok. Vi behöver någon ung Douglas Murray som kan gå in och visa hur det ska gå till. Nå, finalen ifjol alltså. Trots att det var två vidriga pååkningar så hånade de kanadensiska kommentatorerna Markström, kallade honom en fjolla och en filmare och de var arga på honom för att han ramlade och han var en usel människa hette det. Det är det klimatet vi spelar i nu. Och det är väl som de säger. I de blindas rike är den enögde kung, och det finns inte mycket enögdare människor än kanadensiska hockeyfans. Det kanske skulle vara Ö-vikare då. Men bara kanske.
Sverige har dock ett bra lag i år, med Oliver Ekman-Larsson, Pääjärvi och Rödin bland andra. Victor Hedman hade varit ett tacksamt tillskott, men han är för upptagen med att spela bra i NHL. Så har Sverige alltså inte någon chans? Rent sportsligt så borde vi ha det, men mina pengar är ändå på att Kanada tar sitt sjätte raka guld. Kanada är ju inte BARA kända för att vara storsvin, utan också för att de har en sjukt välutvecklad juniorhockey. Hockey är Kanadas religion och de är bra på det.
Och bara för att apor alltid är roliga, här är en apa som spelar hockey:
Bah, humbug!
Idag när jag låg med en tjock nål instoppad i ena armen och mitt blod växelvis pumpades ut för att sedan skjutas tillbaka in i min kropp igen efter en snabb centrifugering så blev jag tvungen att titta på Efter 10 på TV4. Där var dagens gäster bland andra Isabella "Blondinbella" Löwengrip och hennes kille som jag aldrig kommer orka lära mig namnet på. Det var förmodligen det minst intressanta programmet jag sett men alternativet var en direktsändning från klimatmötet i Köpenhamn och då var Blondinbella avsevärt snyggare än de talande där. Hur som så sade hennes färglösa och tråkiga pojkvän något som fick mig att fundera lite. "Det finns ju knappt några modebloggar och livsstilsbloggar för män", påstod han. Nej, det kanske är sant. Det är inte så många män som bloggar faktiskt. Mest är det småpojkar och kvinnfolk som bekant, så jag antog att det var därför.
Men ska det egentligen behöva vara så? Ja. Egentligen ska det behöva vara så. Män bloggar inte. Om någon kommer fram till dig och säger att "mitt yrke är att vara bloggare" så kan jag sätta mina sista surt förvärvade slantar på att det inte är en man. Så vad gör då jag här? Är inte jag man? Jo, givetvis är jag det. Men jag är också en man som känner att manligheten håller på att utvattnas på grund av tidigare nämnda småpojkar och kvinnfolk så jag tänkte försöka mig på att skapa den första riktiga livsstilsbloggen för riktiga män. En motsägelse i sig självt? Ja, det kanske är så. Men jag ska göra mitt bästa för att hålla mig på en konstant hög testosteronnivå och inte fjolla till det. Jag tror att mitt utgångsläge är ganska bra. Så här kommer det. Mitt liv som Man.
