Bah, humbug!

Så vi har bytt kaffe här hemma. Som varande svensk man med förflutet på bruket så har jag en tumregel för att avgöra om det är "bra" kaffe: Det ska vara så starkt att anus exploderar inom 3 minuter och det ska smaka råolja. Så när frugan, en sydamerikansk kvinna, flög hit så var hon inte speciellt imponerad av mina baristakunskaper. Jag berättade för henne att kaffe är något man genomlider här, precis som många andra svenska traditioner som kräftskivor och morgon-tv. Oavsett var man handlar kaffe i Sverige så smakar det likadant, det är vad jag alltid ha fått uppfattningen om. Det är samma skit i kannan på ett café som tar 35 spänn koppen som i den som står och puttrar på Statoil för att långtradarchaffisarna ska kunna överleva ett annat skift. Men nej, det dög inte, ut med kaffet.

Så nu har jag, i mitt hem, ett kaffe från Colombia av märke Zoegas eller något liknande. Det kostade lite mer och jag fick ett lång blick när jag vägrade köpa Gevalia eller Lövbergs Lila på grund av deras allianser inom den sportsliga världen, men det tänkte jag att det var det nog värt. Jag kanske inte förstår mig på kaffe, men jag tänker inte se till att en enda av mina surt förvärvade kronor går till Brynäs. Frugans inställning till det nya kaffet var att, för första gången sedan hon anlände i Sverige, så dög det. Det var inte som I Colombia, men nära nog. Mitt ansiktsuttryck går att skåda här nedanför.

Läste igenom lite gamla inlägg och inser nu att jag väldigt snabbt förlorat kontroll och initiativ över det här. Var är ilskan? Var är humorn? Var är manligheten? Jag drogs med och blev en dussinbloggare och det är inget jag tycker om. Så är kommer lite manlighet nu. En härligt lönnfet karl vid namn Larry Fields, tydligen en legend inom sporten Creative Breaking. Något jag förstår när jag ser det här. Helt galet faktiskt.

En sak som är bra med att OS går på natten är att det bara är repriser på dagarna. Då om man missat de allra senaste sändningarna så kan man missa de tidigare på dagen och sen från 15-16 gå över till OS igen. Nu tillexempel så behöver jag ju inte se om kvalet till freestyleåkningen, utan jag har istället tid att se Highlander. Det borde sluta lagom tills att finalen återsänds. Jag vill gärna se den fast jag vet att det gick som det gick för det svenska bidraget.

Det kan ju inte ha undgått någon att hockey är lite av en passion för mig, även om jag inte alltid är speciellt bra på det. Det är för skönt att bara slappa och äta godis ibland helt enkelt. Idag gick det däremot bra, för idag mötte vi Överkalix hemma. Överkalix är inte ett bra lag. Jag funderade ett tag på att göra ett Gordie Howe-hattrick, men personen jag hade i åtanke för den tredje punkten spelade aldrig mot mig igen. En liten nolla som åkte och slashade folk på vaderna efter avblåsningar och kände sig stor. Tills han hamnade i utvisningsbåset samtidigt som jag satt där. Inte för att jag gjort något just den gången, Dirt fick en 2+10, men jag fick iallafall prata lite med honom. Få honom att förstå att han var värdelös och att han skämde ut hela sig själv och sin inavlade by. Efter det så var han tyst och lugn hela matchen. Det känns bra att kunna få ungdomarna på rätt köl ibland.

Det här är som sagt en livsstilsblogg för riktiga män, och därför lever jag också en riktig mans livsstil. Då är det viktigt för er som tjatar på att jag ska uppdatera att komma ihåg att riktiga män pratar ibland inte på väldigt länge. En vänskap mellan två män kan vara något högljut och skränit, men ibland är det bara två män som sitter i samma rum i tre timmar utan att säga ett ord. Tvn kanske är på. De kanske lyssnar på radio eller läser en bok. Någon kanske löser ett korsord han inte behöver hjälp med. Till skillnad från kvinnor har inte män ett genetiskt behov att konstant glappa i munlädret och låta alla andra konstant få reda på vad de gör, vad de tycker om det, vad som irriterar dem och vad som är rätt och fel just nu. Riktiga män pratar när det är nödvändigt, och i mitt fall bloggar jag just nu bara när det är nödvändigt. Det beror på att min situation ser ut så för tillfället att det är allt som hinns med. Det kommer, i framtiden, att komma fler Dagens Outfit, Dagens Mattipps och Dagens Visdomsord tillochmed, men just nu så får det stå åt sidan.

Men jag ska iallafall försöka slänga in lite kortare grymtningar till inlägg då och då, även om det ibland inte behövs. Det blir lite som en "hosten-som-kommer-från-gubben-som-suttit-still-i-soffan-i-fyra-timmar-bara-för-att-visa-att-han-inte-är-död-än"-variant. Förhoppningsvis ett om dagen iallafall, men om verklingen ingenting finns att säga, så ska man inte forcera fram något. Då blir det aldrig bra i slutändan.

Till sist, ett citat från Al Bundy som förklarar lite hur män fungerar. Hans fru frågar den alltid så obekväma frågan "Vad tänker du på?", mest för att man nästan aldrig tänker på något som hon vill att man ska tänka på, och det här, alla män, är förmodligen det bästa svar på den frågan som någonsin kommer att levereras:

Idag var jag än en gång och gav trombocyter till blodcentralen. Det var, till skillnad från i vanliga fall, mycket folk där och det var tillochmed kö till registreringen. Det är bra. 'Folk kör bil som idioter, ge blod!' är en slogan jag skulle ha om jag jobbade med reklam åt blodcentralen. En sak jag inte ska göra är dock att glömma gå på toaletten innan jag lägger mig där.

Äntligen någonting värt att skriva om. Det finns iochförsig alltid saker som är värda att skriva om, men ibland så läser man något som gör att man känner att man verkligen måste ta upp det på en gång. Idag handlar det om tjockisar i flygplan.

Bara för att visa att jag lever trots att jag är sjukt överlastad av arbete nu så ska jag ta upp en lumpenhistoria här. När jag låg på I5 så fanns där en kille i min grupp som var ifrån Färila i Ljusdal. Fast det är många år sedan nu så kommer jag fortfarande ihåg honom eftersom han inte är en sådan man glömmer. Bergkvist var speciellt. En kort, tanigt hårdrockare med sjukt långt hår. Jag gillade honom. Anledningen till att jag kom att att tänka på honom var för att han alltid gick och sjöng på massa konstiga låtar och väldigt ofta på Tunnan och Moroten. Vi var inte så många som uppskattade deras konstverk i plutonen, men han var en av dem. Speciellt den här låten som jag har haft på hjärnan i två dagar:

För att kompensera för att ni inte har kunnat ta del av nytt material från mig under hela helgen så tänker jag lägga upp ett litet klipp med en av mina favoriter av "nya" komiker. Han har väl säkert varit igång ett tag, men har bara sett ett par klipp med honom på youtube innan det här och finns man inte på youtube så finns man ju inte. Så här kommer Steven Hughes:


Han har en väldigt bra inställning till det mesta, och jag rekommenderar de övriga klippen med honom på youtube också. Dessutom måste man ju bara älska en komiker som går in till Raining Blood. Rock on!

Idag drog alltså den enda dokusåpan som man får titta på med hedern i behåll igång. För er som inte har någon koll så är alltså Mästarnas Mästare ett program där SVT låter 11 stycken världsmästare, exproffs, världsrekordhållare och andra stora idrottspersonligheter tävla mot varandra. Det jag tror kommer överraska mig mest i år är nog att jag tror att jag kommer börja gilla Tomas Brolin. Av någon anledning har jag aldrig gjort det tidigare, men vi får se. Medlemmarna är iår:

Rubriken till det här inlägget är ett citat från min vän Äckel. Han använder det så fort han inte hör vad någon säger eller när han måste stå till svars för något han inte riktigt kan motivera att han har gjort. Han i sin tur har tydligen snott det från en låt någonstans någon gång. Så, helt utan överraskning nu, är det alltså dags för mitt inlägg om:

Direkt från Dr. Wikipedia:

Lasek, Laser Epithelial Keratomileusis, är en typ av laserkirurgi som utförs för att behandla närsynthet, översynthet samt viss astigmatism. Behandlingen utförs ytterst på hornhinnan till skillnad mot exempelvis Lasik där man skär ett lock i hornhinnan och sedan behandlar en bit ned i ögonvävnaden.

Vid en Lasek-operation lossas hornhinnans yttre skikt med en svag alkohollösning, vartefter man behandlar med laser. Ytskiktet förs därefter försiktigt på plats igen och man placerar en "plåster-lins" uppepå för att skydda det behandlade ögat. Denna lins dämpar även i viss mån den smärta man kan uppleva under de första dagarnas läkningsprocess. Efter 4-5 dagar tar man bort "plåster-linsen" på samma sätt som man tar ut en vanlig lins - den kan ibland sitta ganska hårt fast och man kan behöva använda mycket tårersättningsdroppar för att få ut den. Det är inte farligt att använda "trubbigt" våld för att lyckas få ut den, men man bör försöka undvika att peta för mycket just i det område som behandlats. Efter att man tagit ut linsen kan det skava och göra ont, så man rekommenderas att ta ut linsen på kvällen innan sänggående.

Under läkningsprocessen är det även viktigt att följa klinikens rekommendationer och de ögondroppar man fått med sig hem - tårersättningsdroppar kommer man sannolikt att använda i mer än en månad, då ögat blir torrare under läkningen. Man behöver inte vara orolig för att överdosera dessa droppar, det är snarare bra för ögats läkning.

Under de första dagarna efter operationen kan synen vara tämligen dålig, men synskärpan förbättras som regel successivt och efter 1-3 månader har de flesta fullgod syn igen. Det är dock mycket viktigt att komma ihåg att använda bra solglasögon med UV-skydd varje dag utomhus under de tre första månaderna och därefter varje dag med soligt väder. Detta är för att minska risken för ärrbildning i ögats vävnader.

Biverkningar kan vara exempelvis för stor korrigering åt något håll, känslighet för ljus, dubbelseende, astigmatism, halo-effekter eller starburst-effekter. Halo gör att en ljuskälla upplevs omges av en aura av ljus. Starburst visar sig som strålar som kommer från ljuskällan och sprider sig utåt, ungefär som tecknade solstrålar. Många bieffekter kan vara mycket obehagliga och permanenta, varför den som funderar på Lasek bör vara väl informerad om riskerna.

 

Så för att sammanfatta, ungefär såhär känner jag mig nu:

När man trodde att man inte kunde bli glad av att läsa tidningarna längre, kanske mest för att jag läser aftonbladet och expressen och då mest bara deras förstasidor eftersom sporten har egna bilagor nu för tiden, så kommer detta: