Hockeymatch
Det kan ju inte ha undgått någon att hockey är lite av en passion för mig, även om jag inte alltid är speciellt bra på det. Det är för skönt att bara slappa och äta godis ibland helt enkelt. Idag gick det däremot bra, för idag mötte vi Överkalix hemma. Överkalix är inte ett bra lag. Jag funderade ett tag på att göra ett Gordie Howe-hattrick, men personen jag hade i åtanke för den tredje punkten spelade aldrig mot mig igen. En liten nolla som åkte och slashade folk på vaderna efter avblåsningar och kände sig stor. Tills han hamnade i utvisningsbåset samtidigt som jag satt där. Inte för att jag gjort något just den gången, Dirt fick en 2+10, men jag fick iallafall prata lite med honom. Få honom att förstå att han var värdelös och att han skämde ut hela sig själv och sin inavlade by. Efter det så var han tyst och lugn hela matchen. Det känns bra att kunna få ungdomarna på rätt köl ibland.
Om ni inte vet vad ett Gordie Howe-hattrick är så kommer här lite historia som ni borde lära er:
Gordie Howe kallas ibland Mr Hockey och när en panel bestående an experter, gamla NHL-spelare, coacher och journalister skulle rösta fram de 100 bästa hockeyspelarna genom tiderna så kom han trea, bakom ganska så hyfsade namn som Wayne Gretzky och Bobby Orr, backen som revolutionerade försvarsspelet men också framförallt backarnas position i anfallet. Orr själv, som började under slutet av Gordies storhetstid, betraktar honom som den allra bäste genom tiderna. Gordie Howe kallades även Mr Elbow på grund av att han inte bara var en bra poängmaskin, utan en extremt hård och ibland även ful spelare.
Gordies storhet låg också i hans fysik och hans uthållighet. Han började i Detroit redan 1946 och spelade med dem till 1971, utan att missa speciellt många matcher. Då gick han, 43 år gammal, ner till WHA och spelade där under 70-talet innan han gick tillbaka till NHL och gjorde 80 matcher för Hartford Whalers 1979-80. Men han slutade inte sin karriär där, 52 år gammal, utan säsongen 97-98 gick han, 69 år gammal, in i Detroit Vipers och spelade ett byte i IHL bara för att kunna säga att han är den enda som spelat professionell ishockey under 6 decennier.
Nå, tillbaka till hans hattrick, som inte är någon direkt officiell statistik, även om Brendan Shanahan säg leda maratontabellen på 17. De delarna som jag idag lyckades genomföra var ett assist och ett mål. Del tre är alltså att även, i samma match, vara med i ett slagsmål. Det fungerar bättre i NHL då man inte får automatiskt matchstraff och avstängning för att man kastar handskarna, men jag känner ändå att det hade varit värt det. Annan kul kuriosa är att även om fenomenet är uppkallat efter Gordie Howe så gjorde han bara två stycken själv, 1953 och 1954 och båda gångerna mot Toronto Maple Leafs. Det första kända gjordes av Toronto Arenas Hall of Fame:are Harry Cameron 1917. Så nu vet ni förmodligen lite mer än ni gjorde imorse, det känns väl skönt?
Vi avslutar givetvis med ett klipp på ett fullständigt Gordie Howe-hattrick från en annan av mina favoritspelar, Jerome Iginla, från matchen i lördags:
Kommentarer
Postat av: Da Anders
Vad tror du om alla spelarbyten som Toronto gjort de senaste dagarna? Blir de bättre eller kommer de fortsätta förlora?
Sen vill jag ha dina tips inför OS i hockey!
Trackback
