Bah, humbug!

Tekniken har gjort stora framsteg, förut så krävdes tre personer för att få ihop en sats trombocyter, nu för tiden kan man få två satser ur en person. Det är magiskt och hur bra som helst för folk med leukemi, och vem vet. Min korta då tid jag ligger där kanske går till att underlätta Klas Ingessons strålbehandling, och så länge det finns en promilles chans att det är så så tänker jag gå dit så ofta som jag kan. Problemet är väl att det tar nästan en timme. Efter en kvart kände jag att det vore ganska skönt att pissa. Men men, vad gör man? I lumpen fick vi många gånger marschera längre tider betydligt pissnödigare så att bara ligga still borde vara piece of cake, trots att det enda som var på på tvn var Malous Filmklubb med specialgäst Kim Andersson. Så döm om min lättnad när ena sköterskan berättade att de bara skulle ta en sats, alltså halva tiden. Det kändes underbart. Inte bara för blåsans skull utan vad ännu värre var så hade Malou von Sivers just berättat att "Efter reklamen kommer vi tillbaka med en av Sveriges mest folkkära artister, Kicki Danielsson", och påannonserat att hon skulle berätta om hur hennes svåra barndom var det som drev henne till alkoholmissbruk (vi minns alla Varan-TVs fantastiska sågning då det skymtades förbi en välkänt formad brun whiskyflaska med texten Kicki Daniels i rutan) och falukorvsmissbruk.

Jag har stått ut med mycket i mina dagar, jag har badat isvak och fått springa mig varm, klättrat upp på höga berg med onödigt mycket packning både på sommaren och vintern, jag har grävt ner tjugomanstält två meter under skaren, jag har legat i varma rum i Italien utan luftkonditionering i 50-60 graders värme, jag har blivit kvarglömd, söndertacklad och skjuten i skrevet av både fot-, innebandy- och handboll. Men det hade nog ändå känts som en svag bris och en nackmassage i jämförelse med att tvingas se Korven Danielsson sitta och prata ut om sin olyckliga barndom. Fy faen... Jag hade legat och drömt om att urinblåsan skulle explodera i en kaskad av inälvor och avföring.